Det är nästintill obegripligt hur gripen jag kan bli av program som har finländsk anknytning. I veckan tittade jag på "Hjärtevänner" på SVT play, en finlandssvensk serie där äldre människor ska bege sig ut på dejt. I avsnittet jag såg skulle en man från Terjärv träffa en äldre dam från Jakobstad, och jag blev alldeles salig. Min farfar kommer från Terjärv och pappa från Jakobstad där mina farföräldrar idag är bosatta. Jag har varit där så många gånger.
Hade det varit en svensk programserie med samma koncept hade jag förmodligen tyckt att det hela var tråkigt. Eller iallafall inte alls i närheten så intressant som jag tycker serien är nu då den handlar om finlandssvenskar.
Varifrån kommer dessa starka känslor? Är det för att jag identifierar mig med dessa äldre då majoriteten av äldre personer i mitt liv är Finlandssvenskar och dessutom kommer från ställen som syns i serien?
Återigen låter jag så patriotiskt på något vis, men ändå inte. Detta måste höra till människans natur, behov av identifiering med sitt arv och kultur. I gubben från Terjärv såg jag inte bara honom, jag såg plötsligt farfar, morfar, mormors bröder, pappas kompisar och mammas kusiner. Så mycket rymdes i en enda persons historia.
/Ellinor
Hade det varit en svensk programserie med samma koncept hade jag förmodligen tyckt att det hela var tråkigt. Eller iallafall inte alls i närheten så intressant som jag tycker serien är nu då den handlar om finlandssvenskar.
Varifrån kommer dessa starka känslor? Är det för att jag identifierar mig med dessa äldre då majoriteten av äldre personer i mitt liv är Finlandssvenskar och dessutom kommer från ställen som syns i serien?
Återigen låter jag så patriotiskt på något vis, men ändå inte. Detta måste höra till människans natur, behov av identifiering med sitt arv och kultur. I gubben från Terjärv såg jag inte bara honom, jag såg plötsligt farfar, morfar, mormors bröder, pappas kompisar och mammas kusiner. Så mycket rymdes i en enda persons historia.
/Ellinor